Jag är så less på Apan nu.
Den där rösten i mitt huvud som säger åt mig: "Såhär kommer det alltid att vara, Malin. Det spelar ingen roll hur mycket du försöker, du kommer aldrig få nått juste jobb. Du kommer aldrig få ett hus med trädgård och en tillhörande familj. Ditt skrivande kommer du aldrig våga ta ur byrålådan så du kan lika gärna lägga av att skriva nåt mer. Du kommer aldrig att bli kär i någon igen som känner samma sak för dig och du kommer få leva ensam i resten av ditt liv. Dina vänner tycker egentligen du är helt hopplös, de hänger med dig bara för att de tycker synd om dig. Och det är ingen mening att du försöker skaffa nya, alla kommer på dig förr eller senare, jag lyser igenom. Och ingen kan ju tycka om nån som låter Apor i huvudet göra dem bittra."
Och sen, när den har min uppmärksamhet:
"Ja nu är det lika bra att göra slut på det, ingenting spelar ju nån roll ändå, eller hur? Allt kommer ju ändå gå åt helvete så det är lika bra att skita i den där viktiga deadlinen du har imorgon. Ta ett glas vin istället. Sluta borsta tänderna, lägg ned städningen och skit i disken. Du behöver ju inte ens äta vid bordet, ät i sängen vetja, det är ändå inte viktigt att hålla på rutiner för någon som är så hopplös som du. Kom här, lägg dig i sängen, sätt på teven och låt den få det bästa av ditt liv."
Nån som vet hur man får tyst på Apor?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar