Jo men så är det faktiskt. Och idag är det sex månader sedan jag drack en öl för - förhoppningsvis - sista gången. Sjukt. Galet! Att man kan må så bra av att välja bort någonting man alltid trott var det som höll en vid liv.
Främst handlar det om ärlighet och ansvar, tror jag. Att våga vara Jag, framför allt inför mig själv, och ta ansvar för den jag är. Det är där allt startar. Allt börjar och slutar med mig. Men allting däremellan har jag ingen kontroll över.
Flera gånger nu har jag känt mig bakfull efter en lång natts fest, trots att jag inte druckit en droppe. Illamående, dålig sömn, huvudvärk och i största allmänhet i dåligt skick. Att kroppen kan minnas och reagera automatiskt! Fast är det konstigt egentligen? Efter nära 20 år då den reagerat så efter varje festnatt. Det tar tid att rensa ut ur kropp som själ. Men idag är en bra dag, och det ska den fortsätta vara.
Nu blir det Psykjunta på Tyrolen för att fira!
