Sinnesro

Jo, nu är den här. Sinnesron.
Just nu äger jag den och jag är tacksam för varje sekund i den.

Jag skrev en lista igår på lite saker jag skulle göra idag. Träna, promenera, ringa en vän, kasta sopor, göra något kreativt etc, och jag har gjort det, inte allt, men dagen är inte slut. Det hjälpte, det är jag säker på.

Det är konstigt egentligen. Ju längre tid det går utan att jag dricker alkohol, ju mer känner jag mig som en alkoholist. Folk frågar om det inte är jobbigt att gå på krogen där alla dricker, eller om jag inte blir sugen när jag är på fest, men ärligt talat är det inte det. Inte särskilt i alla fall, inte förrän folk börjar bli riktigt packade för då är de totalt ointressanta och dessutom kan jag känna mg lite utanför då. Men det är enda anledningen.
Det jag på riktigt kan sakna är det att få stänga av, att slippa vara med. Inte behöva ta ansvar och att faktiskt säga Fuck you tillbaka till livet när jag upplever att det säger Fuck you till mig.
Jag saknar att ligga ensam hemma bakom persiennerna med en låda vin och tycka synd om mig själv. Att få gå full en förmiddag på konsum och tänka FUCK OFF ERA JÄVLAR till alla människor där.
Med andra ord var de här senaste två veckorna som en enda lång fylla, med det undantaget att jag inte hade alkoholen att döva bort självömkan, bitterheten, avundsjukan och mindervärdeskomplexet med. Snacka om mardröm.

Kanske är det över för den här gången, jag hoppas det. Oavsett vilket så är jag extremt tacksam för alla de timmar jag fått idag när jag känt att jag kanske orkar leva ett tag till. Jag hoppas det. Jag har ett potentiellt väldigt jobbigt samtal att ta tag i imorgon.