Så var det #1

Ända sedan jag började dricka alkohol när jag var 15, har det tagit större och större del av mitt liv. Vinet var min bästa vän.
Vinet blev "räddningen" i ett misshandelsförhållande då det tillät mig att stänga av för att stå ut.
Det blev sättet på vilket jag bondade med min pappa i tonåren när jag om hem sent om nätterna och sedan fortsatte dricka med honom vid köksfläkten där han stod och väntade på mig med en strid ström av Vodkacola av oro att något skulle ha hänt mig.
Det blev min sociala biljett, jag vågade prata och skaffa vänner och jag kände mig tuff och människor tyckte att jag var ganska tuff trots att jag var konstant livrädd för att inte duga på insidan.
Vinet blev det som fick mig att våga göra tokiga grejer (som att på Emmabodafestivalen en natt vakna efter att ha däckat på röda korsets bår, ta min kamera och lifta hem till Karlshamn, där jag badade i havet med Henke Öhlin och sedan liftade tillbaka igen, lagom för att väcka mina kompisar ur tältet på morgonen) efter att som liten ha varit rädd för precis nästan allting.

När Vi skiljdes åt efter krogen och ni gick hem, så gick jag inte hem. Jag gick runt hörnet till Tucken, till Carmen, till Skeppsbar, till Kellys, till Dickens; närmaste öppna ställe, och fortsatte dricka själv. Jag kunde inte längre sova ifall jag bara druckit lite eller lagom mycket. Jag måste nära nog dricka mig till sömns.

När Du bjöd hem mig på middag och snack så satt jag hela kvällen och var förbannad för att jag inte fick nåt vin (vem fan bjuder hem folk en fredagkväll utan att bjuda på vin?!) och planerade hur länge jag måste stanna innan jag kunde åka därifrån och in till Läckerbiten, till Gullmarssons, till Skeppsbar, till Clarion, till Dovas.

Jag har druckit munskölj (97% alkohol, jawohl!) och trott att jag skulle dö av magsmärtorna dagen därpå. Jag har kört full till Statoil mitt i natten för att köpa folköl då det jag hade tagit slut. Jag har druckit alla slattar på alla ställen du kan tänka dig. Jag har stulit sprit hemma hos dig då du vände ryggen till; halsat rakt ur flaskan bara för att jag känt en antydan till att nyktra till.

Ja, så var det. Först.